Oj vad det låter Springsteen och Roy Bittan om de första 40 sekunderna av öppningsspåret Stranded. För att därefter, när klarinetten plötsligt kommer in, bli väldigt mycket Bright eyes (tänk Art Garfunkel inte Conor Oberst). Men sedan stryker vi alla jämförelser, sedan handlar Sambassadeurs tredje album bara om Sambassadeur och en samling riktigt skönt skurna poplåtar. Anna Persson har väl inte stans starkaste sångröst men den funkar alldeles utmärkt i sammanhanget. Ett välförtjänt genombrott kan stå för dörren.