Med klatschiga trumloopar och snyggt monotona melodier kan man komma långt. Miranda gör det med sin matta, späda röst, och en blandning av pampiga arrangemang och föråldrade syntar. En blandning som kanske inte är så märklig om man varit avskuren från sekulär musik sina första fjorton år. De första banden hon hörde var The Cure, Aretha Franklin och Nine Inch Nails och i låtar som High tide förstår man varför känslan av avskärmning kan möta total frihet.