Är de bästa pianisterna vänster- eller högerhänta? Jag har aldrig tänkt tanken förut, men blir inte förvånad när jag läser att McCoy Tyner är vänsterhänt. Han är välkänd för sin vänsterhand, som slår an rytmen och fungerar som ett slagverk gentemot den andra handens mer flinka tangentvandringar. Under konserten kan man flera gånger se just den handen flyga upp ovanför pianot, som en metronom, som allt annat kretsar kring.

Under åren i John Coltranes kvartett var McCoy Tyners klusterspel en betydande del av soundet och han har influerat mängder av jazzpianister. Och visst håller han fortfarande stilen, från den starka starten med 70-tals-klassikern Fly with the wind och den poetiska Ballad for Aisha och det växlar mellan spirituell jazz och gladsvängig hårdbop och, så klart, lite Coltrane.

Gary Bartz, som lirade med Miles Davis i början av 70-talet och har samarbetat med Tyner från och till i snart 40 år, är som bäst när han - som i Blues for Aisha – får tid på sig att etablera och utvidga ett tema. Ibland tycker jag att det är mer intressant att höra Tyner utan saxofon, när pianospelets rika spektrum av toner och infallsvinklar hamnar i centrum. Basisten Gerald Cannon arbetar i skymundan, men pulsen är alltid där. Däremot var Eric Kamau Gravatt – med bakgrund i bland annat Weather Report – tråkigt macho, han trummade stenhårt, och tog för mycket plats.

Konsertens höjdpunkt? När McCoy Tyner spelade utan band i några minuter i någon slags Broadway-möter-Stravinskij-improvisation. Lysande!