Leon Russells dotter följer nepotismens snitslade bana via pappas bolag. Trots det, eller kanske därför, hade det här kunnat vara något att ha. Mixen av pop, funk och R&B puttrar på oförargligt. Sången karaktäriseras av menlös trevlighet. Stundtals möts musik och sång och blir något på riktigt bra, som i Is this war och Story of my life. De utgör dessvärre undantagen, större delen av The American dream är provocerande tråkigt och enerverande enformigt. Öronklådan påminner om att man sällan kommer långt på andras meriter.