Pappan är från Island, men Edda Magnason är uppväxt utanför Ystad, och har bland annat spelat med Emil Jensen innan hon solodebuterar med en skiva som hoppar mellan olika genrer. Ena stunden dramatisk pop, på nästa låt folkjazzkänsla eller kammarfilmmusik à la Matti Bye, ibland påminner hon om en annan svårkategoriserad sångerska, Erika Alexandersson. Men det som sticker ut mest är pianospelet, som bottnar i klassisk musik, och tar oförutsägbara svängar på i princip varenda låt. Stundom mer originellt än riktigt bra. Uppfriskande.