Victoria Legrand är Alex Scally Beach house och det här är deras tredje album. Det är också plattan där duon lyckas skaka av sig de referenser som tyngt dem i samband med de två första skivorna. Man behöver inte skriva någonting om Mazzy star den här gången för Beach house har lyft sig ur murrigheten, burit ut sina melodier i solljuset och låtit dem växa till små gracila indie-americana-katedraler.

Hela skivan genomsyras av en närmast sakral känsla. Lite valhänta syntar och glittriga gitarrer turas om att ta plats i popsånger som vaggar in och omsluter utan att någonsin bli sövande. Man blir inte slö av att lyssna, man vill bara inte att den här sköna känslan ska slås sönder. Det gör den inte. Teen dream är en konsekvent skiva, bara singeln Norway tillåts egentligen sticka ut en smula men det är väl också därför den blev singel. Vem vet, kanske ger den bandet en biljett in till Skavlan.

Nåväl, det är inte bara det trygga, nyvunna lite mer märkvärdiga och stolta soundet som engagerar. Det som jag fastnar mest i är Victoria Legrands sångröst. Förfinad sedan sist, svår att få grepp om, sträv men också glidande och androgyn i uttrycket. Vill man vara negativ skulle man kunna kalla den anonym, men jag tycker att den målar perfekt i kol och blyerts över musikens ljusa akvarell.

Årets första, riktigt fina skiva.