Så, vad lärde vi oss av den här kvällen? Att fulländning har ytterst lite med perfektion att göra. The XX skulle förstås kunna skriva betydligt vassare låtar. De skulle kunna spela bättre. De skulle kunna ha mer kött på sina fjuniga ben och fler ärr i själen än man rimligen har som tjugoåring.

Personligen var jag heller inte lika såld på deras albumdebut som många andra. Men detta var en storslagen konsertupplevelse. Det som på skiva kan upplevas som manierat eller ofärdigt blev alldeles självklart live. Själva uttrycket. Det där extremt direkta, oskuldsfulla och lågmält dödsföraktande.

På ett sannolikt ganska omedvetet plan lyckas nämligen The XX förkroppsliga tre decennier av brittisk alternativ popmusik. För med på scenen har de ju Tracey Thorn i Everything But The Girl, Tricky och Massive Attack, Peter Hooks basgångar i New Order, bröderna Reid i Jesus & Mary Chain, dubstepfantomen Burial, The Cure, Hot Chip, Four Tet (vars nya singel spelades just innan The XX gick på), Editors, The Streets.

Allt det där finns i ryggmärgen hos Romy Croft, Oliver Sim och Jamie Smith. Sipprar ut via trevande fingrar på bas, gitarr, elektronik och slagverk. Finns med i röstdarret när de visksjunger Crystalised. När de låter en ljuvlig Islands elegant glida över i en ännu ljuvligare men smärtsamt kort Heart skipped a beat.

Det är enkelt, avskalat, rått, grått, snyggt. Ljuset effektivt. Romy Croft inte alls så obekväm på scen som rapporterats tidigare. Oliver Sim försöker se butter ut men kan inte låta bli att le åt det hela då och då.

Spänningen inför var påtaglig, konserten hade flyttat till en större lokal på grund av publiktrycket. Inte heller det räckte, det blev utsålt även här. Som om folk hade det på känn, att det var nu eller aldrig det här skulle upplevas.

Efter en knapp timme och en outsägligt vacker och trösterik Stars som extranummer är det slut. The XX har inga fler låtar att spela. De är färdiga. Kanske blir det aldrig något mer. Det är inte helt lätt att se dem gå vidare efter den här hysteriska vintern. Ute i det kalla mörkret faller snön i lätta tussar. Det är också vackert.