Det finns musik som berättar och det finns musik som målar. Det finns musik som talar till känslorna och musik som riktar sig direkt till intellektet.

Göteborgssymfonikernas beställningsverk Rituales Amerindios av Esteban Benzecry hörde utan tvekan till kategorin målande. Som sådant skissade det effektivt upp bilder där begreppen vind och vatten var centrala.

Personligen lyckades jag utan större besvär frambesvärja inre visioner i den riktningen, men frågan är om dessa riktigt räckte till för att verket skulle kunna räknas in bland de angelägna. Kanske hade det varit en annan sak om den klingande scenografin ramat in en handling. Varför inte i form av dans?

Många spännande klanger och artistiskt briljant framförande gjorde sitt till för att ändå åstadkomma ett klart positivt slutintryck.

Inför Leif Ove Andsnes pianospel måste man däremot böja sig reservationslöst. Hans inre kompass pekar alltid ut en riktig väg, kanske till och med den riktigaste.

Rachmaninovs fjärde pianokonsert är den som har flest egenheter och originella grepp. Därmed är den också svårare än tvåan och trean när det gäller att hitta linjerna. Men Andsnes gjorde det. Han behärskar det där som jag så gärna vill kalla för musikalisk gestik. Att ge tonerna i varje läge sin exakta tyngd.

Det mest påtagliga exemplet kom i form av ett extranummer, en stor vals av årets jubilar Chopin (opus 42).

Sedan var det förstås spännande att se om Gustavo Dudamel kunde hitta ett eget förhållningssätt till Sibelius andra symfoni. Och se, det kunde han.

Neeme Järvi och GSO lyckades under en tjugoårsperiod mejsla ut en oerhört elegant version av symfonin. Svepande, medryckande och klangskön.

Dudamel hade fler dimensioner i form av svärtade konturer och ett hemlighetsfullt trevande som kändes väl befogat i de flesta fall, men det skedde delvis på bekostnad av värmen i spelet. Minns naturligtvis gärna som jämförelse framförandet i Musikverein i Wien för flera år sedan, men där hjälpte också själva salen till på ett avgörande sätt.

Den hjälpen får man inte automatiskt i Göteborgs mer analytiska klanglåda.