Mary J. Blige har alltid låtit tidens anda påverka hur hennes skivor låter, utan att för den sakens skull tumma på sitt eget uttryck. Därför har hon lyckats frammana känslan av tidlöshet flera år senare, även om hon samarbetade med till exempel 50 Cent och The Neptunes just när de var som hetast och överallt.

Den nionde skivan i ordningen är inget undantag. Stronger With Each Tear har en uppdaterad gästlista, med T.I., Trey Songz och ett av årets största genombrott, Drake, som kommersiella dragplåster. Samtidigt är det utan tvekan samma gamla Mary som styr skutan, och sin vana trogen berättar om de svåra och hårda åren och hur hon gått vidare. Ett signum hon delar med otaliga rappare, fastän de senare sällan lyckas kombinera hatkärleken till historien med de romantiska ambitioner som genomsyrar det mesta Blige gör. Kanske är det en av de mest fundamentala skillnaderna mellan hiphop och R&B.

Stronger With Each Tear är mer lågmäld och tillbakalutad än spännande och eggande. Det finns inte mycket att hetsa upp sig över. Det kan låta tråkigt, men det finns en trygghet i artister som alltid levererar på en jämn nivå. Också Bliges lägstanivå är förhållandevis hög, om man bortser från fadäsen med Bono på One-duetten för några år sedan.

Veteranen Raphael Saadiq hjälpte på 2005 års The Breakthrough till med att skapa magi på I Found My Everything. Samma känsla uppstår när de här möts igen i låten I Can See In Color. Ihop med den klassiska peppen i I Feel Good väger den mer än väl upp de tristare partierna med ynglingen Trey Songz. Mary J. Blige gör möjligen sämre låtar då och då, men aldrig en dålig skiva. Stronger With Each Tear är tillsammans med The Breakthrough bland det bästa Blige släppt ifrån sig på den här sidan millennieskiftet.

Lyssna också på:

Mary J| Blige – The Breakthrough

Raphael Saadiq – Ray Ray