Hästpojken följer en enkel maxim. Det är ingen idé att oroa sig. Allt är ändå förlorat. Därför känns det helt i sin ordning att bandet tappat sina två medlemmar Pop-Lars och Joel Alme och att livepianisten Olle Hagberg från Whyte Seeds klivit av. I gengäld har Nico Janco, trummis från samma band, Oscar Wallblom och Matti Ollikainen tillkommit. Därmed är Hästpojken inte längre samma band som vid debuten för snart två år sedan. Och det hörs tydligt att nåt har skett. Mycket (men inte allt) av den hetsiga punkfrenesin har försvunnit och ersatts av ett prydligare popsound med Martin Elissons röst och Ollikainens stora piano i centrum. Ni som hört singeln Gitarrer & bas, trummor & hat har en ungefärlig uppfattning om hur det låter: kraftfullt, vackert, skevt och rätt så eget. Men inte mer än att Matti Ollikainen i andraspåret Jag förväntar mig ingenting lånat några takter av Harpos gamla Moviestar. Inte så punkigt kanske. Men rätt skönt.