När Peter Broderick och Rutger Zuydervelt (Machinefabriek) slår ihop sina påsar var ett målen att de skulle försöka utforska nya musikområden. Hm, mycket känns igen, särskilt Brodericks lättminimalistiska pianospel, liksom holländarens stundom episka droneelectronica. Men det är bra, vackert, suggestivt, och på Blank Grey händer någonting, inspelade radio(?)röster och hackande ljud sätter öronen i gungning och landar i ett myller av ord. Här finns även en ödslig duett mellan Broderick och Susanna Lundgren (Solander m.m.). Musik att försvinna in i.