De hittar en angenäm ton från första sekunden. Avskalat, snyggt, spirituellt. Kända julsånger som tar några kliv in i heliga rum, besöker Jan Johanssons nordiska folkjazzfärger, och leker melodiskt med alltifrån Staffan var en stalledräng till Betlehems stjärna och Stilla natt utan att svära i kyrkan. För att vara en julskiva är det ett lyckat projekt, särskilt Jan Lundgrens pianospel hittar någonting, kryper in i minnets säck, utan att fastna i det alltför sentimentala. Det är lika mycket mys som allvar. Tyvärr är flera av låtarna uttjatade och Wadenius slicka gitarrspel blir tröttsamt i längden.