Moen är en flashback till Sunny Day Real Estate och Mineral, då emocore fortfarande var gångbart i vokabulären. Immanu El gör vemod som är vidare än de småländska skogarna och till en röst som inte skriker, men skrikit sig hes. Trolskt och ödsligt ekar det i gitarrerna men samtidigt går inte Jönköpingsbandet längre än att hålla sig till andras definitioner. Snyggt, men inte särskilt omskakande. Bara försiktigt omfamnande.