Jag träffade Olle Adolphson två gånger. Första gången under en lång intervjusittning på Evas Paley vid Avenyn. Olle Adolphson pratade om, eller rättare sagt undervisade mig kring visans hemligheter, finesser och traditioner. Han var som det heter vänlig, mycket vänlig, men bestämd. Väldigt bestämd. Andra gången var några månader senare när han stod med gitarren utanför Femman-huset. Som själva sinnebilden av den resande trubaduren. Han hittade inte vägen, skulle spela på Göteborgsoperan men hade gått till den gamla operabyggnaden, Storan.

Han fick veta vägen och vandrade bortåt hamnen. Några år senare skulle han vara borta. Och risken är dessutom att han försvinner in i skuggan, blir bortglömd. För Olle har ju inte hitsen på det sättet som Taube eller till och med Vreeswijk har. Han är dessutom inte lika mytomspunnen. Byggde inte sin egen saga som Evert, eller rumlade genom skandalspalterna som Cornelis.

Olle Adolphson var eleganten. Lika stilfull i sin klädsel och sitt ansande av skägget som i sitt gitarrspel - överlägset alla andra på scenen. Melodierna bar en unik skönhet med en ständig strävan mot det icke omedelbara men istället smygande sköna. Jag lyssnar på en liveinspelning där Olle Adolphson nästan låter lite besvärad när han ska presentera den frejdiga Taube-dängan Karl-Alfred och Ellinor. Sedan gör han den förstås med bravur. Han kunde hantera hela spektrat.

Nu är alltså boxen som sammanfattar Olle Adolphson gärning här. Elegant också den, Genomarbetad in i minsta detalj, utan att bli skrytsam. Det hade varit fel. Det räcker med att visorna följer på varandra enligt en stram tidslinje. Här finns helt enkelt allt. Den fulla bilden. Man kan sjunka ner i de tidiga inspelningarnas enkelhet eller välja att fascineras av senare tagningar med orkester och kör - arrangemang så knivskarpa och så lyxiga att de får det mesta som spelas in i dag att låta påvert. Själv väljer jag gärna att stanna ett slag i de sista tagningarna. Flickan på Vitaskär, Älskar inte jag dig då och några till. Där kan man höra allt det andra som finns i boxen nedkokt till några minuter av bitsk, koncentrerad essens.

Där finns sanningen om visans kraft så som Olle Adolphson försökte förklara den för mig där på Evas Paley. Olle Adolphson var en av våra största - och som Lars Forssell konstaterade redan 1985 - "det är dags att visa lite respekt".

LYSSNA OCKSÅ PÅ:
Håkan Hellström & Sven-Bertil Taube - Live på Konserthuset i Göteborg (Youtube)
Eldkvarn - Limbo