Med tredje albumet, 2007 års Good Girl Gone Bad, stod det klart att Rihanna är en av den här tidens största popstjärnor. Jay-Z har förmodligen försökt få oss att förstå det ända sedan han tog henne under sina vingars beskydd, men det krävdes rejäla imageförändringar och nedtonade karibiska influenser för att stjärnstatusen skulle vara ett faktum.

Om denna relativt nyvunna status vittnar också det ogenerade medieintresset för den misshandel dåvarande pojkvännen, sångaren Chris Brown, utsatte henne för tidigare i år. Detta lagt på hennes uppväxt under stökiga förhållanden, med en crackmissbrukande far, föranleder naturligtvis frågan om hur musikens påverkats.

Den som vill kan i sedvanlig ordning hitta tecken överallt. Det blir nästan alltid intressant på ett eller annat sätt när explicit-loggan sätts på skivor av den sortens artister som av mansvurmande elitister brukar avfärdas som lättsmält radioskval.

På Rated R har det lättjefulla soldyrkandet ersatts av en mörkare ton, bildligt och bokstavligt. Flickigheten är lagd åt sidan och fram träder en Rihanna som växlar mellan stilla allvar och klubbanpassad långfingerattityd, därav varningen. För att understryka tuffheten har riviga gitarrer plockats in, med Slash som förmodat säkert kort på Rockstar 101. Tillsammans med Photographs, effektivt förstörd av Will.I.Am, och trista Stupid In Love, tillhör den skivans bottenskikt.

Som tur är finns också mycket gott att hämta. Russian Roulette och Cold Case Love är båda ypperliga i sin avskalade enkelhet, medan Hard och Wait Your Turn är hårdare och roligare. Med misärglasögonen på blir varje låt en självbiografisk uppgörelse, utan dem kvarstår Rated R som en högst duglig skiva, värdig en superstjärna.

Lyssna också på:
Jaguar Wright: Denials, Delusions and Decisions
Kelis: Kelis Was Here