Denna maliciösa black/speed/thrash-ensemble brakade ut ur det bayerska mörkret med sin debut Slaves of the burning pentagram för tre år sedan och förskönade därmed världsbilden. Bloodrust scythe är faktiskt ännu bättre. De flesta nya thrashakter med gammalt ljud blir trista och jobbiga i sin överiver efter föregångarnas bedrifter. Inte Hellish Crossfire. Med Sodoms sunkiga riffmoral och Possesseds ondsinta ande på respektive axel, plus ett snett leende format av elaka kackel, kvinnostön och eldsamplingar levererar det tyska undret en härligt obrydd blodsmässa med eget signum, svavelosande från början till slut. Årets julklapp.