När Dark Funeral släppte sin sjävbetitlade platta för femton år sedan var det som att höra en maskäten knäckemacka förvandlas till en maskäten smörgåstårta. Black metal var inte längre kråkdistad, rasslig och skral utan glänsande fet och mäktig. Death metals ljudbild möter black metals ondska och hittar hits i gränslandet. Kvaliteten på Dark Funerals plattor har varierat genom åren men konceptet har bestått. Angelus exuro pro eternus avviker inte men imponerar med färsk elakhet bakom trummorna, i texterna och i Caligulas röst.