Refused är ett av Sveriges bästa band någonsin och det mesta Dennis Lyxzén rört vid sedan dess har varit bra. AC4 är egentligen inget undantag, om man har en fäbless för avskalad Minor Threat-osande hardcore. Men de hade inte fått någon större uppmärksamhet utan sin frontman. Rimligtvis är det också bara de mest rättrogna fansen, som ändå hade hittat debutskivan, som blir riktigt berörda av det daterade soundet. Vi andra hör brinnande vilja parad med tråkig nostalgi på 15 snarlika låtar. Punk(t).