Bakom det inte helt modesta artistnamnet döljer sig Ninos Dankha, född i Bagdad men uppvuxen i Linköping och Stockholm som via sin Myspace och en antal spelningar varit en snackis sedan länge. Häromveckan var han i Göteborg för att personligen klistra ihop sina cd-häften hos skivbolaget, en tradition hos Kning disk, och faktum är att den sortens omsorgsfulla inställning präglar hela skivan.

De första ackorden slås an på ett påfallande rakt och enkelt vis. Pang på om man nu kan prata i sådana termer när det handlar om lågmälda akustiska sånger. Men så är Prince of Assyria inte heller den undfallande typen. Det är som sagt akustiskt, med gitarren som motor, men så fort man lägger på en trumma, stråkar, eller ännu hellre en kör så är effekten dramatisk.

Det är helt enkelt sällan man hör en debutant som är så färdig, som kan kombinera oskuldens angelägenhet med självkänslans lugn. Ninos Dankha har tagit gott om tid på sig att få skivan färdig och det hörs verkligen att han tror fullt ut på sina sånger.

Temat är sorg och saknad. Efter en syster som inte finns kvar, efter förlorad kärlek, tro och tvivel. Utslitna ämnen förstås, men Prince of Assyria balanserar våghalsigt mellan personligt och privat och lyckas vara rakt igenom angelägen. Och han fixar helt klart att sorteras in i en spellista tillsammans med briljanta hjärtesångare som Elliott Smith och Stuart A Staples.