Echo tycks till en början vara blott en själlös uppvisning i wailande, svulstighet och stora men tomma gester. Ett intensivt sökande efter någonting, vad som helst, som griper tag, resulterar dessvärre bara i upptäckten att jag hellre lyssnar på Spotifyreklam än på den här pompösa dyngan igen. Likheterna är slående; överallt, alltid irriterande. En särskild varning utfärdas för den effektiva destruktionen av Stop Crying Your Heart Out, en gång en fin Oasis-låt. Nu smörja kletigare än när Leela James gav sig på Don’t Speak.