Den svenska dödsmetallens ljusskygga storhet – en del av dess själ och hjärta i en välsignad samlings-cd. Orvar "Filmkrönikan" Säfström i sin ungdoms briljans, med ett bröl och gitarrvräk som gängar reptilhjärna och rocknäve. Motivet må ha varit öl, ligg och ös. Resultatet blev dock odödligt. I bland återfinner man toner som får en att förstå varför det mesta nytt ter sig fatt. Det är inte du som blivit gammal, det är musiken som har blivit piss. Recordings 89-91 är ljudgodis som aldrig tappar smaken. Efter denna förtjusande gurgelfest står det klart att den där futtiga, koftälskande Seattle-gruppen är den som rättmätigt borde ha fått ändra sitt namn.