Covenant
Synt
Covenant
Storan, lördag
Publik: runt 500. Bäst: Åtstramat och hotfullt för det mesta. Sämst: Övertänt och lalligt ibland.
Relaterat
Sveriges officiella syntorgan Zero Magazine firar 15 fina år med att ta landets största syntband till Storan. Och Göteborgs samlade svarta svärm går naturligtvis man ur huse och ger Covenant ett gensvar de uppenbarligen inte riktigt väntat sig.
Under andra halvan av den sena och 90 minuter långa spelningen släpper hämningarna fullständigt och Eskil Simonsson och hans kumpaner bakom maskinerna går fullständigt i spinn. Det stojas, skojas och lallas en hel del från scen och vad som för andra band skulle kunna passera som helt vanligt publikfrieri och livespontanitet fungerar inte alls i Covenants högst uppstyrda syntvärld.
Brave new world slarvas bort och Ritual noise låter mest förvirrad. Allt det här är förståeligt, det är lätt hänt att man släpper loss lite väl mycket när responsen är så här översvallande. Men samtidigt känns allt lite bortkastat då första delen av konserten är förträfflig.
Eskil, som en blandning av Johan Kinde och John Foxx som unga, rör sig elegant i tungt motljus, sjunger mäktigt och den pumpande bodysynten träffar stenhårt i bröstet. Det är så i alla fall jag vill ha mitt Covenant.
































