Amerie förknippas inte särskilt ofta med de läckraste dansgolvsfyllarna eller de innerligaste hjärtasmärtalåtarna, utan tycks överlag sorgligt förbisedd förutom enstaka historiska hits. Det är synd och skam, för varje skiva innehåller mängder av förstklassig R&B. Den fjärde i ordningen är också den bästa hittills och handlar, som titeln antyder, om mötet mellan två ytterligheter. Attityd och produktion är mer aggressiv än gulligt tillrättalagd, vilket passar Ameries väna stämma överraskande väl. Inte en tråkig stund.