Det här är skivan som för gott kommer att lyfta Idol-oket från Amanda Jenssen axlar. Man ska ju faktiskt komma ihåg att lundatjejen hade en gryende karriär redan innan TV4 försökte malla in henne i sitt menlösa format.

Amanda Jenssen var verkligen ingen färdig artist när hon tävlade i tv, men hon hade någonting som inte passade in i mallen. Idol bygger ju på ett fundamentalt tankefel där det som är alla bra artisters styrka, det vill säga originalitet och skevhet, bestraffas till förmån för likriktning. Men Amanda Jenssen lyckades med Houdini-tricket att bryta sig ur greppet men samtidigt dra nytta av uppmärksamheten.

Första plattan nådde inte riktigt ända fram. Den led av spretig ambition och valpighet. Men Amandas utveckling har gått uppåt och framåt. Hon fortsätter klokt nog att jobba med Pär Wiksten - alla de internationella solostjärnorna har en begåvad låtskrivare i kulisserna. Men uppenbarligen har hon också själv börjat ta större del i låtmakandet och kämpat med att renodla den faktiskt ganska speciella Amanda Jenssen - stilen.

För det finns en tydlig musikalisk identitet. Det är popsoul med varieté-känsla. Det är rockklubben Mejeriet i Lund i kombination med Moulin Rouge - eller i alla fall en lyckad kväll på Wallmans salonger.

Sången är visserligen en smula tillgjord. Eller så är det bara så Amanda Jenssen låter. Jag menar, Thåström låter också jävligt tillgjord, men hyllas alltid för sin sång. Ändå känner jag mig befriad när Amanda Jenssen ger sig tid att bara sjunga sången. Rakt upp och ner. Som i den avslutande, briljanta tryckaren I choose you. Det har ni vårens brottarhit som på allvar kan utmana schlagerskiten i P4-sfären.

Och en sak kan vi nog vara säkra på. Amanda Jenssen kommer aldrig att göra Melodifestivalen.

Hon har tävlat färdigt.