Det känns lite platt att kalla Jeanette Lindströms musik för pop, och jazz är det knappast; improvisationselementen är lika få som trallrefrängerna. Den begåvade sångerskan bygger istället vidare i en sångskrivarstuga granne med den som Kate Bush, norska Anja Garbarek och ett gäng omvända jazzartister håller till i. Lite mer konstfärdig pop, arty.

Och hon gör det rasande bra, i tio mycket egna kompositioner och en cover på Flaming Lips-låten All we have is now som lyfter mot stjärnorna.

Utomordentlig hjälp får hon av Robert Wyatt, den underbare särlingen, som medverkar på sång och trumpet i flera spår. (Det slår mig att Anja Garbarek också medverkat på Wyatts sena soloskivor.)

Här finns förstås också trummisen och medproducenten Magnus Öström, som tagit med sig ett och annat skönt atmosfäriskt elektrotrick från EST. Det passar bra då Jeanette Lindström släppt loss ett gammalt slumrande intresse för rymden (Attitude & orbit control är autentiska begrepp som för den intresserade förklaras i konvolutet). Det finns i hennes texter en sjungande poesi i samklang med den mjukt melodiska musiken.

Jag spikar några kvadrat råspont med Lindström och Wyatt igång därnere i stereon och känner mig egendomligt upplyft. Lindström har en skön tajming i sin frasering och ett gott omfång, från karaktärsstark altklang till silverkantat ljus.

Vad jag inte riktigt förstår är de variationer på kyrkoorgel som smugit sig in. Är det en särskilt frisinnad kantor som smugit sig in i studion när Öström och Lindström kilat ner till kaffebaren på hörnet?

Jag gör några noteringar om gitarristen Andreas Hourdakis fina spel, och Jonas Östholms, på piano och wurlitzer.

Favorit då? Kanske Blue room yellow tree, med Richard Krantz på pedal steel och Wyatt som en älskad ryamatta i ljudbilden.

Det här är en skiva som borde kunna ta Jeanette Lindström vidare ut i världen. Jag kommer säkert att ha den i omloppsbana en tid framöver.