Gary Higgins
Singer/songwriter
Gary Higgins
Seconds
(Drag City/Border)
Relaterat
Artikelserie
- VECKANS SKIVOR
- Alice in Chains 2009-09-29
- Anouar Brahem 2009-09-29
- Arch Enemy 2009-09-29
- Bengt Berger 2009-09-29
- Cerys Matthews 2009-09-29
- Fire! 2009-09-29
- Ghostface Killah 2009-09-29
- Horisont 2009-09-29
- Immortal 2009-09-29
- Kid Harpoon 2009-09-29
- Kris Kristofferson 2009-09-29
- Mustasch 2009-09-29
- Paloma Faith 2009-09-29
- Paradise Lost 2009-09-29
- The Crêpes 2009-09-29
- Tingsek 2009-09-29
- Yoko Ono Plastic Ono Band 2009-09-29
Gary vem? Det undrade jag också när Drag City för några år sedan dammade av finfina albumet Red Hash (1973), kultplatta som dagens amerikanska folk-psyk-scen omfamnat. När Higgins släpper sin första skiva på 36 år är allting mjukare och mognare, men 70-tals-soundet är intakt. Jag kommer att tänka på The Band, Alex Chilton och – inte minst – Robert Wyatt, på skivans bästa låt, Little squirrel, där synthar svävar omkring till en vacker, trolsk melodi. På inledande Demons minns han en gammal vän, starkt, med ett oväntat, digitalt, cembalosolo.



































