Det är inte särskilt miljövänligt av Arch Enemy att bränna ström på nya versioner av låtar från sina tre första plattor. Men baktanken med att återvinna material som Johan Liiva sjöng med ny produktion och Angela Gossow bakom micken är nog mest krasst ekonomisk. Resultatet är i alla fall en spretig platta med några höjdare som Divina Satanica, The Immortal och Demonic science och en kvardröjande, stilla undran om vem som egentligen knäckte idén bakom ett så här meningslöst projekt. Skivbolagsrepresentanter?