Alice in Chains har för de allra flesta blivit synonymt med ett flanellromantiskt nittiotal och framlidne Layne Staleys heroinplågade karaktär, därtill hans stilbildande, snoriga sångstil. Det är svårt att följa upp musikhistoria och något som skrivits in i så många lyssnares personhistoria utan att det blir patetiskt, dessutom med en ny sångare. Men idag, med William DuVall, fjorton år efter sitt självbetitlade verk, förkroppsligar Seattle-gruppen ordet grace. Avskräcks inte av muppen Elton Johns pianoinblandning, detta är vackert, värdigt. I högsta grad relevant.