En icke oväsentlig del av Björks geni är hennes fingertoppskänsla när det gäller producenter. Därför är remixalbumet Bastards också minst lika spännande att lyssna på som ursprunget, Biophilia. Kanske är den till och med bättre. Här låter hon artister som Alva Noto och gamla parhästen Matthew Herbert ta hennes egna låtar vidare i konsekvent spännande riktningar. I bland blir det mer covers än remixer, som när Omar Souleyman gör fantastisk arab-pop av Crystalline. Eller These New Puritans tribalistiskt vackra Mutual core, som i original är rätt hård och digital. Även elektromaximalisten Hudson Mohawke imponerar med sin Virus, men det är häftigt från början till slut.