Man förstår att Så mycket bättre-effekten har gjort sitt när Pugh Rogefeldts gamla Här kommer natten är den låt som möts av störst jubel under en Miss Li-konsert. Och visst, det är en fin tolkning av en bra låt, dessutom elegant förstärkt av medlemmar ur Göteborgs Symfoniker. Men någonstans är det också problematiskt. För Linda "Miss Li" Carlsson har inte en enda egen låt som är i närheten av Här kommer natten. 

I Konserthusets Stenhammarsal trängs pensionärspar med både barnfamiljer och tonåringar. Miss Li har blivit folklig så det förslår. Inget fel i det, synd bara att hon har svårt att backa upp det breda genombrottet med högklassiga låtar. De egna kompositionerna rör sig ofta i ett stompigt 60-talsland där de umgås med ack så irriterande inslag av kabaret och jazz. Mer blek pastisch än kreativt egensinne om ni frågar mig. 

Miss Lis stora styrka är i stället rösten och utstrålningen. Det finns stunder under konserten när publiken sitter som förstenad av kraften och uttrycket den där tjejen från Borlänge har i sin strupe, som i skönt sugande Are you happy now? och urladdningen i Här kommer natten. Tyvärr infinner sig de fina ögonblicken alltför sällan. 

I stället blir det flummigt och fjantigt i Golden retriever, tjatigt och käckt i Dancing the whole way home och på gränsen till outhärdligt i Oh boy.

Symfonikerna är förstås urskickliga musiker och tillför bitvis ytterligare dimensioner till låtarna, men det är sällan det stämmer helt.

Miss Li är minst sagt produktiv. Hon har släppt sex fullängdsalbum de senaste sju åren. Dessutom har hon hunnit ge ut två samlingar av Greatest hits-typ. Låtmässigt hittar jag inte skäl nog till en. Rösten, karisman och Pughs gamla örhänge räddar kvällen i Stenhammarsalen.