Australiens mest framgångsrika metalcore-band har mognat. Antalet breakdowns har minskats till en nivå där merparten av dem känns befogade. Överlag verkar större möda ha lagts på låtsnickeriet, vilket resulterat i mer varierat material med tydligare kontraster mellan mjukt och hårt. Parkway Drives slicka framtoning har vunnit dem många anhängare och dessa har knappast efterfrågat någon förändring av konceptet. Därför är det tacksamt att man ändå haft viljan att visa sig kapabla till något mer än det som förväntas, samtidigt som drivet hållits intakt. Dock kvarstår också en polerad strömlinjeformning som hindrar mitt intresse från att gå i taket.