När hände det egentligen? När blev det något helt naturligt för en ung svensk electropopduo att gå raka vägen från absolut ingenting till internetglobal stjärnstatus? Kanske skedde det i glipan mellan det senaste decenniets kreddiga indieexporter och det senare house-dj-undret.

Möjligen ger tjejerna i Icona Pop själva svaret på min mossiga fråga när de halvvägs in i konserten kliver ut i publiken på Park Lane och skanderar de redan klassiska göra slut-raderna "you're from the seventies, but I'm a nineties bitch" inför en inte jättestor men glad publik.

De var då redan framme vid kvällens sjätte och sista ordinarie låt, innan de brakade av nya singeln We got the world som självklart extranummer. En halvtimme (perfekt längd för ett nattklubbsgig för övrigt) tidigare hade de öppnat med debutsingeln Manners i en närmast chockartat hård och mörk version, lite av en dubstep-remix. Och om jag hittills haft lite svårt att riktigt omfamna deras musik på skiva, med undantag för den helt grymma Ready for the weekend, så var det väldigt lätt att falla för Aino Jawo och Caroline Hjelt på scen.

Snygga, coola och charmiga och med ett sjuhelsikes driv utstrålar de kaxig världsvana på ett väldigt svenskt ödmjukt vis. Lägg till det ett enkelt men synnerligen effektivt och piggt scenljus och du har en liten tajt show som kanske inte riktigt matchar storasystrarna Rebecca & Fiona men ändå känns som en början till något betydligt större.

Det som än så länge saknas är en lite fylligare katalog av tillräckligt starka låtar, och så lite bättre styrsel på sången – även om just detta kan ha förvärrats i kväll av att de knappt verkade ha någon medhörning på scenen.