Jag försöker verkligen öppna upp inför Muse. Bandet har inte bara pratat new age-flum och hokus pokus i intervjuer utan faktiskt också om att spänna den musikaliska bågen. När jag hörde delar av den i sammanhanget närmast anorektiska och elektroniska singeln Madness väcktes vissa förhoppningar. Som snabbt smulas sönder. Av ett evighetslångt intro som låter som mallad tv-seriemusik med speakerröst och allt. Av den vedervärdiga funkbasen i Panic station och likaledes gräsliga rockoperan Survival. Det är fruktansvärt syrefattig och lillgammal musik. Somliga jämför Muse med Radiohead. Visst, minus låtarna, hjärtat, rösten och hjärnan då.