We love the 90’s | Scandinavium
Eurodiscoparty
We love the 90’s
med E-Type, Snap, Haddaway, Dr Bombay, DJ Sash, La Cream och Markoolio
Scandinavium, fredag
Relaterat
Fakta
We love the 90’s
Publik: Cirka 3000
Bäst: Nostalgiklippen mellan artisterna och DJ Sash.
Sämst: Futtigt med storbildsskärmar som inte visar något live.
FLER KONSERTRECENSIONER
- 13:39
- Mike Stern Bill Evans band feat Dave Weckl and Tom Kennedy | Nefertiti, måndag (Konsert 3 fyrar)
- 17/05
- Lucinda Williams | Pustervik, fredag (Konsert 4 fyrar)
- 16/05
- Miss Li | Liseberg, stora scenen, torsdag (Konsert 3 fyrar)
- 15/05
- Göteborgs symfoniker | Konserthuset, onsdag (Konsert 3 fyrar)
- 14/05
- Per Ivarsson, Per Enoksson | Artisten (Konsert 3 fyrar)
- 11/05
- Nina Ramsby & Ludvig Berghe Trio | Nefertiti, fredag (Konsert 4 fyrar)
- 10/05
- Roky Erickson | Trädgår’n, torsdag (Konsert 2 fyrar)
- 08/05
- One direction | Friends Arena, onsdag (Konsert 4 fyrar)
- 05/05
- Meriem Hassan, Meredian Brothers | Stora Teatern, lördag (Konsert 3 fyrar)
- 04/05
- Springsteen - låt för låt (Konsert)
- 03/05
- Bruce Springsteen & The E Street Band | Friends arena, Solna, Fredag (Konsert 4 fyrar)
- 03/05
- Göteborgs Symfoniker (Konsert 4 fyrar)
- 02/05
- Rosanne Cash | Pustervik, torsdag (Konsert 3 fyrar)
- 26/04
- Malmö symfoniorkester | Dirigent: Marc Soustrout (Konsert 4 fyrar)
- 25/04
- Peter Apelgren | Ruby Standup (Konsert 3 fyrar)
Nittiotalet gav oss Simpsons, Vänner, dvd-spelaren, Viagra och Playstation. Och E-Type, Snap, Haddaway, Dr Bombay, DJ Sash, La Cream och Markoolio. I alla fall när arrangörerna bakom We love the 90’s får välja.
Det är en fullfjädrad nostalgifest det bjuds in till, men Scandinavium är nu ingen partylokal. Ödsligheten avhjälps inte av att alla sittplatser utom de nedersta spärrats av. Artonårsgränsen behövs för barserveringen - annars är det är svårt att förstå vad någon så ung skulle göra här. För att uppskatta one hit wonders bör man ha rört sig till dem på dansgolvet eller varit tonåring som sög i sig allt som bjöds: "Sveriges största högstadiedisco", beskriver konferencier Markoolio kvällen.
Showen startar med filmklipp, eldpuffar och laserstrålar. Det finns förväntan och fylla i luften, men svenska La Cream räcker inte som partystartare. Tess Mattisson anstränger sig i alla fall mer än Haddaway som verkar ha roligare under sina andra tre låtar än de två versionerna av What is love. Publiken på golvet är lite som på det där högstadiediscot; stel, obeslutsam, ska man titta på scen, dansa eller se cool ut med drickan i hand?
Mellan akterna visas fler nostalgiklipp, högt och lågt från nittiotalet, och gemenskapen blir faktiskt större då. Men så, med DJ Sash, som rör ihop en uppiffad gryta av sina hits (som Encore une fois och Ecuador) lossnar det. Folk följer hans uppmaning om händer i luften och dags att partaja.
Snaps maffigare sound och rejäla hits The power och Rhythm is a dancer (med hjälp från Haddaway) funkar också, men stämningen börjar bli avslagen. Och Dr Bombay var en skämtfigur redan när han slog igenom med Calcutta (Taxi taxi taxi). Åren är ingen förmildrande omständighet.
Det går inte att iaktta och betygsätta någon annans party, men artisterna är inte de vars styrka är musikaliskt hantverk eller liveframträdanden. Att känna igen en drös likriktade låtar räcker inte, att se en eller två sångare på en öde scen är inte särskilt upplyftande.
Det är tur att det finns andra sidor av nittiotalet än det ytliga att minnas.
Fotnot: E-Type uppträdde efter textens pressläggning.































