- Jag önskar att alla får hitta kärlek till något som de får möjlighet att fokusera på i livet. Tänk om vi hade såpass mycket över att vi kunde ge varandra den tid som krävs för det, vad det skulle berika oss.

Själv blir han glad varenda gång han får ett kvitto på att hans musik berört. Inte bara av ödmjukhet eller blygsamhet, försäkrar han.

- Att jag själv blir jätteberörd när jag gör min musik, det är en sak, jag väver ju in hela mitt liv i den. Men att det slår igenom hos andra, första gången de hör musiken, det skulle jag aldrig förutsäga.

Det finns ingen karriär att luta sig mot i den situationen. Första gången ett stycke framförs är man tillbaka på ruta ett, menar han.

Tommie Haglund är mitt uppe i ett repetitionsarbete med Göteborgssymfonikerna och att han är nervös försöker han inte dölja.

- Det är massor av fel i noterna av olika skäl, och jag har varit mycket sjuk och inte hunnit kontrollera att de fått rätt ändringar.

Den extra nervpressen hindrar honom inte från att vara mycket glad över de två konserterna i Göteborg. Glad att man vill spela hans musik.

Hur Tommie Haglund hamnat där han är och hur han överlevt så här långt är en forsande livsberättelse om dödliga sjukdomar, fantastiska möten och faktiskt helt osannolika sammanträffanden. Den får i sin helhet bli en senare historieskrivning. Men vad en fokuserad tanke kan leda till lärde han sig redan som sjuåring, fastnaglad i en sjukhussäng i ett och ett halvt år med en dödsdom hängande över sig. Så kom ljudet av radions skrapande AM-vågor att skapa bilder på näthinnan som tonsattes senare i livet. Så kom senare i livet rymdljud uppfångade av Nasa att insprirera till cellokonserten Flaminis Aura som Göteborgspubliken bjuds i dagarna.

Lika komplicerat som enkelt låter det när han säger:

- När planeterna far runt i solsystemet låter det ungefär som om du svingar en kula i ett snöre runt i luften. Hela kosmos är en resonanslåda! Om man tänker sig att Big bang var en enda stor klang, så kan man om man vill bli lite religiös säga: I begynnelsen var ordet och vi lever alla i det ekot. Den musik vi gör i dag är samlade ljud från förr.

Hur Kalle Anka och John Cleese kommer in i bilden är inte heller så komplicerat.

- Jag älskar John Cleese!

En anekdot om hur tv-stunder med Pang i bygget-avsnitt fick en violinist att spela "25 procent bättre" efter en förlösande skrattstund, känns helt logisk efter en stunds prat om hur vår kropp och själ står i symbios med varandra.

Skratt har gett Tommie Haglunds skapandeprocess betydligt mer näring än det lidande han också fått utstå som vuxen, ryggsjuk och delvis förlamad som han är i dag.

Som han själv säger i dokumentärfilmen Själens musik, som just håller på att färdigställas.

- En dag utan bisarra skämt är inte en bra dag.