Jag har ingen koll på var Thåström bor nuförtiden. Köpenhamn? Hamburg? Stockholm? Berlin? Nåväl, den som känner sig manad och har koll på Pimmes whereabouts skulle göra honom en ganska stor tjänst om den höll honom på behörigt avstånd från en Wovenhand-konsert. Han skulle bara bli så förbaskat ledsen av att få se den äkta varan. David Eugene Edwards, den demondrivna mörkerrockens Lucky Luke, och hans Wovenhand piskar under knappa 80 minuter upp ett avgrundslarm som en söndagkväll som denna agerar såväl reningsbad som voodookanalisering. Edwards mässar, han stapplar, skickar tio fingrar upp till Gud och lika många ner till helvetet och allt det där till en armada, ett tungt jäkla kolfösarlokomotiv, av spruckna och elaka gitarrer. Det där med låtar ter sig mer eller mindre onödigt, faktum är att jag hellre hade hört 80 minuter pangpang utan avbrott. Särskilt som de låtar där oljudet tonas ner är kvällens sämsta.