En Ferrari gör det på 2,6 sekunder, men i en värld av Summerburst och Lady Gaga är två år inte illa för ett gitarrbaserat rockband. Med bara två album har brittiska The Vaccines har gått från 0 till 100.

I oktober 2010 gjorde bandet sin första konsert i London. Spelstället var minimalt och entrén gratis. När TT Spektra når The Vaccines trummis Pete Robertson står han i oväsendet på en irländsk festival, just hemkommen från Östeuropa där bandet har turnerat med Red Hot Chili Peppers.

– Man lever större delen av sitt liv med tankarna på framtiden. Det är svårt att leva i nuet, men just nu är det ännu svårare att se tillbaka på de senaste två åren och förstå var vi befann oss då. Jag hade skrattat om någon sagt till mig att vi skulle vara så här stora för två år sedan, säger han.

Hajpen var total

Bandet släpper sin andra fullängdare Come of age den 5 september. Pete Robertson tycker att den största skillnaden mellan det Vaccines som spelade in debuten What did you expect from The Vaccines och det band som gjort den nya skivan är självförtroende. Redan innan bandet han släppa sin första skiva var hajpen total.

– Det tvingades oss att agera ganska bakvänt. Tvärtemot de flesta nya band var vi tvungna att dra i bromsen. Men det var när vi gjorde intervjuer och syntes i offentligheten. Inom bandet, när vi skrev musik, lyckades vi faktiskt glömma det.

När The Vaccines släppte sin första skiva tvingades de leva upp till skyhöga förväntningar. Den här gången hade bandet inget att bevisa.

– På den första skivan höll vi tillbaka väldigt mycket. Vi rensade bort allt som inte var bärande i låtarna. På den här skivan behöll vi fler krångligheter, vi tillät oss att vara mer expressiva.