Den färska skivan, delvis inspelad tillsammans med Jonas Quant i Göteborg, serveras med extra allt och grädde på moset. Det är roligt att höra hur Agnes verkligen vågar ta ut svängarna. Musiken är stor, svulstig och dramatisk. Den kräver plats och uppmärksamhet. Som i den mesta listmusik numera är elektronikan central. I låtarna som kommit till hos Quant, med bakgrund i Gonkyburg-scenen, kombinerar det kyliga med det utlevande på ett skönt sätt. Lyssna på syntiga, romantiska balladen One last time som har tydliga referenser till Hurts debut som ju producerades av Quant och var anledningen till Agnes ville jobba med honom.

Loaded låter som något från Madonnas senaste skivor medan Got me good är ganska snäll 80-talspop. Walk out of here är en klockren klubbanthem, Human touch skulle kunna vara en gammal Heart-hit. Här finns också den inledande, hårda Amazing och avslutande, nedtonade ballades Nothing else matters. Agnes Carlsson sjunger med självförtroende och det händer spännande saker när hennes kraftfulla r&b-röst brottas med maskinparken. Många internationella artister försöker göra precis den här grejen, utan att lyckas lika väl som Agnes Carlsson.

Jag är imponerad av en mer eller mindre helgjuten popplatta med ena ben i 1987 och det andra i 2012.