Ane Bruns senaste album hyllades över hela linjen. Själv förstod jag ingenting, och blev inte klokare av den här spelningen. I en svepande vit dräkt och med luva på huvudet gungar hon med överkroppen, sträcker upp armarna mot skyn och inleder med These days, följt av It all starts with one och ett gästspel av José González i mässande, repetitiva Worship. Inser att det låter tight och rätt snyggt (hyllningen till Molde) men det hjälper inte när stora delar av konserten också är direkt aptrist.