På omslaget sitter Nas med sångerskan och ex-frun Kelis bröllopsklänning över knäet. Han börjar närma sig 40 och med tiden har han samlat på sig en annan sorts bagage än när han var ung och lovande, senare beefande och aggressiv. Här rappar han om sin skilsmässa, om tiden som gått och om att vara tonårspappa. Och det i en tid när knappt vuxna förmågor dominerar hiphopen. Det handlar mer om vem han är i relation till andra, än om de obligatoriska hiphoptroféerna, även om de senare har en självklar plats på skivan.

Han har valt gästerna med omsorg. Pianot från Mary J. Bliges I love you från 1994 går igen i Reach out, där Mary J. Blige och Nas möter upp över ett sparsmakat beat och visar att gammal är äldst även i en snabbt snurrande showbusiness. Cherry wine skulle visa sig bli en av Amy Winehouses sista inspelningar, vilket understryker vemodet i både hennes sång och på skivan som helhet. Bye bye baby som avslutar skivan är en hudlös men tillitsfull requiem över ett äktenskap. Life is good är trots titeln en stundtals ganska tungsint skiva, och det går en melankolisk röd linje tillbaka till Illmatic i både beats och rap. Mycket vatten har runnit under broarna, men Nas är fortfarande samma lysande historieberättare.