Alice B | Liseberg, Taubescenen
Alice B
Liseberg, Taubescenen
Bäst: Vi har ingenstans att ta vägen.
Sämst: Stelheten.
Precis som på skivan ligger styrkan delvis i vemodet i texterna, men framförallt i den säregna rösten.
Relaterat
FLER KONSERTRECENSIONER
- 20:14
- Jens Lekman | Knarrholmen, fredag (Konsert 4 fyrar)
- 23/05
- Docenterna | Liseberg, torsdag (Konsert 3 fyrar)
- 21/05
- Mike Stern Bill Evans band feat Dave Weckl and Tom Kennedy | Nefertiti, måndag (Konsert 3 fyrar)
- 17/05
- Lucinda Williams | Pustervik, fredag (Konsert 4 fyrar)
- 16/05
- Miss Li | Liseberg, stora scenen, torsdag (Konsert 3 fyrar)
- 15/05
- Göteborgs symfoniker | Konserthuset, onsdag (Konsert 3 fyrar)
- 14/05
- Per Ivarsson, Per Enoksson | Artisten (Konsert 3 fyrar)
- 11/05
- Nina Ramsby & Ludvig Berghe Trio | Nefertiti, fredag (Konsert 4 fyrar)
- 10/05
- Roky Erickson | Trädgår’n, torsdag (Konsert 2 fyrar)
- 08/05
- One direction | Friends Arena, onsdag (Konsert 4 fyrar)
- 05/05
- Meriem Hassan, Meredian Brothers | Stora Teatern, lördag (Konsert 3 fyrar)
- 04/05
- Springsteen - låt för låt (Konsert)
- 03/05
- Bruce Springsteen & The E Street Band | Friends arena, Solna, Fredag (Konsert 4 fyrar)
- 03/05
- Göteborgs Symfoniker (Konsert 4 fyrar)
- 02/05
- Rosanne Cash | Pustervik, torsdag (Konsert 3 fyrar)
När Alice B släppte sitt självbetitlade debutalbum i vintras var det populärt att jämföra henne med diverse andra svenska artister. Hon lät som Laleh, men samtidigt skrev hon melankolisk popmusik om sin närmiljö i Göteborg – och därmed enades de flesta om att hon skulle jämföras med Håkan Hellström. Med de jämförelserna gör man det väldigt enkelt för sig, men samtidigt stämmer de rätt bra. Låttexterna handlar om samma saker: det är krossade hjärtan och oändliga referenser till Göteborg. Men någonstans där slutar också likheterna.
För till skillnad från Håkan Hellström, så finns det egentligen ingen skillnad mellan att se Alice B live och att höra henne på skiva. Det går möjligen lite snabbare än i studioversionen, annars är det mesta sig likt. Precis som på skivan ligger styrkan delvis i vemodet i texterna, men framförallt i den säregna rösten. Alice B har en röst som liksom är lite släpande, något mystisk och alldeles fantastisk. Och den rösten är lika träffsäker på scen som den är i studion.
Låtarna från debutalbumet tar oss genom halva västkusten, från föräldrahemmet i Kullavik via Brunnsparken till stammishaken på Andra Långgatan. Det är väldigt mycket Göteborg och de flesta i publiken känner nog igen sig i så gott som varje textrad. Tyvärr lyfter det dock aldrig till någon större konsertupplevelse. Det hela andas mycket nervositet, det är uppdragna axlar och forcerade mellansnack. Visserligen är publiken vid Taubescenen en regnig tisdagskväll kanske inte den roligaste att uppträda för, men någon entusiasm, scennärvaro eller publikkontakt finns det inte att tala om här.
Kanske beror det på olust, men förmodligen på ovana. För det har fortfarande bara hunnit gå ett halvår sedan debutskivan och Alice B är fortfarande en nytillkommen stjärna på den göteborgska pophimlen. Men i bagaget har hon lysande låtar som är en fin grund att stå på. Hon hinner köra igenom så gott som allihop på 45 minuter och sen är kvällen över. Kvar sitter jag med en känsla av att jag vill höra mer av Alice B. Men det är bara att ge sig till tåls, för det kommer vi med all säkerhet att få göra i framtiden.
































