Dirty Projectors har gjort flera originella och lysande skivor. Ibland med ett koncept som kreativ motor, som på Björksamarbetet Mount Wittenberg Orca.

Swing Lo Magellan har vad jag kan se ingen röd träd och påminner således delvis om genombrottsalbumet Bitte Orca. David Longstreth har dock skruvat ner ambitionerna även om flera av låtarna har raffinerade arrangemang, träffsäkra gitarrslingor och oväntade knorrar. Stundtals låtskriveri av klassiskt snitt, bra utan att det överraskar som på de tidigare skivorna. Det som stannar kvar är framförallt sången, både Longstreths samtidigt inbjudande och skarpa röst och när Amber Hoffman och Haley Dekle tar plats framför mikrofonerna.

PM Jönsson