Plötsligt händer det. Den där grejen som är för bra för att vara sann. Alva som har ett ganska ruttet liv – en pappa som super och en mamma som träffat en ny karl – blir uppraggad av en modellagentur på tunnelbanan. Snart är hon i Paris och allt borde vara perfekt. Det är det förstås inte.

Romandebuterande Ida Pyk, modell, designer och journalist, har förstahandskunskaper om modellivet i Paris, och borde ha kunnat leverera en intressant skildring av krocken mellan att vara en vanlig svensk tjej och det glamorösa men ytliga och slitiga yrket, mellan grå Stockholmsförort och romantiska Paris. Nu snuddar hon visserligen vid den nervösa glädjen över att uppleva det första utlandsäventyret och den uppslukande kärleken, och vid osäkerheten hos en gymnasist som hamnar på en fransk vip-fest och rädslan som blandas med irritation vid castings och kroppsbedömningar, men handlingen hade vunnit på mer detaljer och livfullt berättande från modellvärlden. Och ännu mer på att tydligare visa baksidorna, som konkurrens och avundsjuka, eller kroppsfixeringen och hur den egentligen tar sig uttryck. Den desperat festande polska Olga och Alvas femtonåriga rumskompis Gemma som inte pallar trycket är inte mer än ytliga bifigurer, den excentriske modeprofilen monsieur von Ost bara en färgklick och till och med den halvmystiske snyggingen Sébastien knappt mer än ett skal.

Paris, chérie blir mest en av alla de där böckerna där det viktigaste är killen som inte hör av sig. Och det är ju inte det vare sig unga tjejer med modelldrömmar eller medelålders Top Model-tittare är nyfikna på.