Ingen tidskrift tar steget mellan ande och materia med sådan dristighet som den göteborgska tidskriften Arche som redigeras med parallella intressen för psykoanalys och arkitektur.

Tidigare har tidskriften avläst Michel Foucaults genombrottsverk Vansinnets historia, belyst universitetets betydelse, publicerat ett särnummer om arkitekten Gert Wingårdhs stordåd och väldigt mycket mer. Allt präglat av redaktören Per Magnus Johanssons oförbränneliga energi och hans hårt slitande medarbetarstab.

I senaste massiva dubbelnumret 38–39 tas sjumilastegen vidare från Foucaults förhållande till antipsykiatrin över till … Hans Hedlunds sekelskiftesarkitektur i Vasastan. Frågan är om inte byxorna spricker i steget mellan multipla personligheter och Vasastans våningshus, om vi inte finner två olika tidskrifter i en. Äger man viss tvär­seende förmåga behöver det förstås inte spela någon större roll. Tidskrifter kan bevisligen äga multipla personligheter.

Nu kan läsaren med god behållning ta del av Robert Castel och Ian Hacking, av Mats Lefflers presentation av psykoanalytikern Helene Deutsch och läsa den högproduktive britten Simon Critchleys essä om undervisningens egenart. Återigen bekräftas misstanken att universitetets viktigaste verksamhet sker strax utanför detsamma – extramuralt.

Så pendlar Arche mellan psykets historia, den akademiska friheten och Sven Adolf Hedlunds jugendkåk på Hisingen. Ande och materia i oväntade kombinationer. Hisingsbrons forna vaktkur blir vändkryss. Allt som allt 300 sidor läsning och väldigt många fotografier på hus i denna stad.

Det paradoxala här är att anden är tung av tankar medan materien är förhållandevis lätt gestaltad i bilder guidade av Håkan Lindqvist. Genom en tryckteknisk lapsus får slutet symboliskt nog inleda: ande och materia förenas av Ulf Karl Olov Nilssons tankar om slutet på Västra Kyrkogården inför Ingemar Johanssons grav. Ytterligare en rond mellan undrande ande och tungviktig materia.