Förtryck, pogromer och skuldbeläggande av Europas judiska befolkning hade pågått i sekler när Theodor Herzl arrangerade den första sionistiska världskongressen i Basel år 1897. Herzls tanke grundades ytterst i en etisk vision om att även judar borde kunna få leva ett drägligt liv – något som emellertid historien med all önskvärd tydlighet visat vara omöjligt i Europa.

Antisemitismen var så djupt förankrad att Herzl och andra i den nya politiska rörelsen, sionismen, menade att enda lösningen på Europas så kallade judefråga var att judarna fick en egen stat, allra helst i Palestina. För att sondera terrängen för storskaligt bosättande sändes två rabbiner iväg till Palestina. I svaret till sina uppdrags­givare meddelade de dock uppgivet och i förtäckta ordalag att ”bruden är vacker men hon är redan gift med en annan man”.

Deras svar är också titeln på författaren och diplomaten Ingmar Karlssons senaste bok vilken dessutom är försedd med undertiteln: Sionismen – en ideologi vid vägs ände? Karlssons bok är på samma gång viktig och provocerande. Viktig därför att den utifrån ett föredömligt brett perspektiv redogör för sionismens och Palestinakonfliktens svår­överskådliga historia, och provocerande för att den på ett stundtals smärtsamt sätt diskuterar de ofta tragiska konsekvenserna av alla ränker och geopolitiska taktikspel.

Utifrån ett digert material redogör författaren för hur de första judiska bosättarna i stort sett omedelbart råkade i konflikt med sina arabiska grannar och hur den striden utvecklats till ett hundraårskrig utan lösning i sikte. Ingmar Karlsson är dock mer än historielärare, han driver även en tes. Och tesen är att Israels religiöst motiverade bosättnings- och expansionspolitik resulterat i att den sionistiska drömmen om en stat där judar skulle kunna föra en normalt, drägligt liv slagits i spillror.