Lennart Hellsing, 93 år på tisdag, har bott i samma lägenhet i drygt tjugo år. Och från arbetsrummet ser han rakt ner på kyrkogården runt Klara kyrka i centrala Stockholm, som ligger en stenkast från Centralstationen.

- Men det är först på senare år som jag noterat att folk dukar upp medhavd lunchmat och picknick bland gravstenarna, berättar Lennart Hellsing via telefon.

Förr i tiden, i slutet av 40- och i början av 50-talet, när Lennart Hellsing jobbade på Stockolmstidningen hade jag och Torsten Ehrenmark, för att nämna en av arbetskamraterna, också utsikt över Klara kyrkogård. Men då var ingen picknick i kvarteret.

Är det verkligen många som äter sin lunch där bland gravarna?

- Det beror förstås både på vilken årstid och på väder och vind. Under sommaren är det en hel del som dukar upp på de gravstenar som lämpar sig till bord.

I dikten fantiserar du om hur de döda i gravarna återuppstår och iakttar dagens verklighet. Och de är inte vilka döingar som helst. Hur roligt hade du när du fantiserade om Nils Ferlin, Karl Vennberg och Bellman med flera?

- Jo, det var kul. En del visste jag men jag tog reda på lite mer om vilka som är begravda här och det var en del överraskningar. Till exempel Cajsa Warg, hennes kista står i Klinckowströmska gravkoret. Att Sandels, Johan August, hjälten från finska kriget 1808-09, är begravd inne i kyrkan visste jag inte heller.

Med illustratören och tecknaren Fibben Halds hjälp blev dikten en bilderbok. Berätta!

- Vi har jobbat ihop i sådär 50 år med olika böcker. Fibben tände på den här idén och gjorde klippdockor, stor klippdockar och modeller som han målade. Dockan av långsmale Ferlin blev jättehög och det därför blev boken långsmal i formatet. Den är illustrerad med fotografier av dockorna.