Omslaget är till layouten påfallande likt Konsums gamla blåvita varor. En nostalgiskt snygg tillbakablick och en titel med en lika enkel varubeteckning som Konsumvarorna brukade ha. Diktsamling, kort och gott. Det må verka otroligt att ingen diktsamling hittills i Sverige haft just denna varudeklaration som titel, men Lina Ekdahl är först. Genialiskt i all sin enkelhet.

Det är ändå en försmak inför inlagan som uppvisar en Ekdahl i högform. Här finns flertalet välriktade samtidskommentarer, flera tidigare publicerade i bland annat Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Helsingborgs Dagblad. Lina Ekdahls största styrka är just hennes sätt att till synes enkelt omvandla aktualiteter och samhällskritik till lysande poesi. Här ryms både prinsessbröllop, tillväxtjakt, den svenska modellen och midsommar. Nyheter är sällan skarpare och roligare än i Ekdahls språkliga händer, även om hon stundtals väljer alltför enkla vägar och lättköpta poänger.

Men det är ändå i dikterna som saknar denna samtidsorienterade riktning som jag trivs bäst. Här tillåts tanken vila och språket pröva sig fram. Det är inte smart eller roligt, utan snarare ett försiktigt tassande kring tillvaron, där udden riktas mot människans övertro på det egna jaget och den egna förmågan. Hur vi närmast desperat håller fast vid det vi tror att vi vet och vi kan och hur lätt tillvaron rämnar, av mossa i gräs eller en regnig midsommar.

Så bildar också dessa dikter en kommentar kring samhället, men en betydligt mer komplex och utmanande sådan än de med en tydligare spets.