Göteborgshumorn kännetecknas främst av ordvitsar, har jag fått lära mig av inflyttade vänner som mött andra humorhorisonter. Vitsarna ska gärna vara ansträngda och långsökta. Faktum är att en Göteborgsvits till och med kan tillåtas vara så dålig att man blir osäker på om man skrattar åt själva vitsen eller i ren desperation åt den hopplöshet man känner inför dess brist på vitsighet och logik.

Denna typ av skämt är också vad som möter läsaren i Peter Törnqvists lilla bok Innan proppen går och andra kväden för hushållsbruk. Här är det just ordlekarna som får utgöra bokens röda tråd, Törnqvist låter såväl form som ämne variera friskt. Här finns rimmade och orimmade ramsor, haikudikter, visor och limerickar. Vissa av kvädena närmar sig rent nonsens (”Välkommen till Ert nya aborremang/ Vi är glada att Ni nappade”) medan andra har fått politisk färgning, som skillingtrycket över Hallandsåsen eller de avslutande rimmen om köttindustrin (”När du steker din kotlett/ är det första gången/ vi får vända på oss.”).

Till detta sträcker sig över sidorna Gunna Grähs svartvita och grovt uthuggna illustrationer som fungerar som ett utmärkt komplement till verserna och förstärker deras absurdistiska ton: medeltida slagfält och gästabud, fullsmockade motorvägar och oxellöv som växer ut från tumstockar.

Ibland blir alla putslustigheter mig något övermäktiga och jag får känslan av att Törnqvist själv förmodligen haft betydligt roligare när han skrev kvädena. Men det är väl å andra sidan ytterligare ett av Göteborgsvitsens främsta kännetecken: Det är alltid den som berättar vitsen som skrattar mest.