1840 lades en man vid namn monsieur Leborgne in på Hospice de Bicetre i Paris. Han kom att vistas där till sin död i kallbrand 1861 och skulle varit glömd för länge sedan, om det inte varit för att hans hjärna obducerades av den berömde neurologen Paul Broca, gav upphov till banbrytande kunskaper om det mänskliga talet och att denna hjärna än idag finns bevarad på Musée de l’Homme i Paris. Ett litet sargat område i monsieur Leborgnes vänstra hjärnhalva fick dessutom namnet Brocas area – den del av den mänskliga hjärnan som artikulerar vårt tal.

Under sina 21 år på Hospice de Bicetre yttrade monsieur Leborgne ett enda ord: tan. Han kom med tiden därför att kallas för monsieur Tan av sina medpatienter och ”övervakare”.

Någonstans läser jag att Tans afasi ska ha berott på stroke. Någon annanstans att orsaken var syfilis, som han hade smittats av redan i fosterlivet, och som långsamt men obönhörligt bröt ner honom. Oavsett vilket, är monsieur Tan från första sidan i Margareta Lindholms nya roman instängd i ett stumt fängelse. Han förstår allt som människor omkring honom säger, men saknar förmågan att själv tala. Lindholm ger honom ett språk, går in i hans milda tankevärld och betraktar det sjukhussamhälle som gör honom till kroniker.

Länge finner han sig relativt väl till rätta, åren går och han hittar både glädjeämnen och vänner bland övergrepp och instängdhet. Men när hans rumskamrat sedan många år, den (gissar jag) manodepressive Marcel hänger sig i ett träd i sjukhusparken, börjar även Tan förtvina. Av sin sjukdom, visst, men också av att sorgen slår upp en dörr för nedbrytningen.

Lindholm fyller sin huvudperson med värdighet och skapar, trots hans stillsamma blickande, en litterär text med stor intensitet. Visst är Tan för doktor Broca bara ett intressant fall och allra mest värdefull som död. De fiktiva mötena mellan patienten och den berömde vetenskapsmannen skänks ändå en paradoxal jämbördighet.

Jag kan inte klart uttyda vad Lindholm vill med sin roman. Den liksom bara är i sin egen rätt och mänsklighet. Därtill ger den orden tillbaka till en man som förlorade dem för mycket länge sedan.