Med sin andra diktsamling, Gråbergsång , ställer sig Linus Gårdfeldt på tvärs med samtidspoesins tideräkning och gnider sig mot skarven mellan senromantik och tidig modernism. Titeln är hämtad ur en Frödingdikt och inledningen utspelar sig i ett karakteristiskt 1890-tals poesilandskap: ”Utanför fönstret faller regn. Ett tunt regn mot en blyertsgrå / bakgrund. Jag rör mig hela tiden bort från mig själv.”

Här syns också Sigbjørn Obstfelder (”gråblå skyer blir tunge”), vars diktjag anser sig ha hamnat på fel klot och ser alienerat på de höga husen med de tusentals fönstren. Gårdfeldts höga hus har ”vassa hörn”, medan brännässlor växer ur husen i den mest oblyga dikesrensromantik. Identiteten skaver mot världen och naturen mot kulturen i en sött suckande spleen.

Diktjaget flyr från sin vantrivsel i kulturen och går in i gråberget ledsagad av troll som en annan Peer Gynt. Där går det vilt till: de ”stramande byxorna” kläs av, det grenslas, gnids och sprutas. Också diktjaget får trollsvans. I engelsk gay-slang står verbet ”troll” för ett trålande och trånande efter tillfälliga förbindelser, och varför inte: diktjagets främlingskänsla kan läsas som att queer (natur) inte får plats i en hårdkantad heteronormativitet (kultur).

Gårdfeldts samling är kul och int­ressant, men inte rakt igenom lyckad. Kombinationen av fåordighet och associationsglädje – samlingen består av 65 sidor dikt med maximalt fyra och oftast enbart två rader – gör att läsaren får mycket Södergran, Tranströmer och till och med Fredrik Nyberg, men väldigt lite Gårdfeldt. Och ibland rosslar det illa i citatapparaten. Till exempel efterföljs en johanjönssonsk ”Det kontrollerade hatet, hotet” med meningen ”Jag vet att varje troll äger en hatt” – den allra första hänvisning till trollen.

Det blir ofrivilligt komiskt: från moderathelvetesstaden till sagan om Prins Hatt i ett enda svep, utan att de flyktiga referenserna får utrymme att utvecklas. Också diktjagets reträtt från trollberget blir alltför vagt. När varken det jönssons­ka sinnelaget eller hatten återkommer, virvlar fragmenten alltför löst.